Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande - 4. Om menniskans intellectuella förmögenheter - Inbildningskraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 239 o —
fallet att emottaga ocb meddela
föreställningar; ledsnaden skall destomera plåga
henne, ju friskare bon befinner sig, och
ju mindre ämne till nya föreställningars
alstrande hon inom sig sjelf äger *).
Midt under öfverflödet af alla de
medel, hvilas befordra hennes kroppsliga
väl skall följaktligen hennes tillstånd, det
oaktadt, vara oangenämt, och hon skall
bemöda sig att blifva det qvitt.
Vi misstage oss således icke, då vi
sjadge följande grundsattser, såsotn
re-soltater af denna undersökning»
Djurens och menniskans
närmaste sträfvanden syfta på kroppsligt
välstånd , men detta kroppsliga välstånd är
icke tillräckligt att göra menniskan
lycklig , och hennes tillstånd blifver
derigenom icke så angenämt, att hon icke
skulle Önska sig något vidare. Hon
retas till verksamhet at en själsdiift
(hvilket helt och baliet felas djuren), och
det äfven då alla kroppsliga natursdrifter
* 1 En redan . kultiverad sjelftänkande menniska
känner ofta ledsnadens plåga mindre i enslighet
än i ett stort sällskap. Hvar och en , som rönt
denna slags ledsnad, skall tvifvelsutan inse san*
ningen af detta en af forntidens vises uttryck
-"jag är alldrig mindre ensam, än i min enslighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
