Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Afdelningen - Menniskan i Samfundslefnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2*3’ —
k a, icke n j ata, lycksaligheten , och
när hon tror sig vara i lugnaste
besittning deraf, undflyr lycksaligheten
plötsligt, för att väcka henne ur hennes
tröga slummèr, och sporra henne till
förnyad verksamhet.
Försättom oss i tankarna i ett
paradisiskt land, hvarest det första
men-liiskoparet utan möda vinner sitt
uppehälle! Denna lyckliga lefnad blifver
äfven deras närmaste efterkommandes lott,
och varàr så länge, till dess de vuxit till
ett så stort antal, att förrådet på
natur-producter icke vidare förslår till deras
föda. Nu nödsakas de alt igenom
plantering föröka de växter, hvilka hittills
tjenat till deras uppehälle, och att
tämja och underhåll^ de nyttigaste djuren,
d. ä, åkerbruk och boskapsskötsel upp*
komma — de första och äldsta
näringsfång — ccb med dem utvecklar sig
tillika begreppet om egendom. De växter,
som man sjelf odlat, de hjordar, som
man sjelf uppfödt, blefvo en egendom,
som af inga andra borde antastas. Med
tilltagande befolkning och i följe deraf
ökad brist på uppehälle, började
familjerna att tränga hvarandra; de svaga
veko godvilligt eller nödtvunget undan,
och tågade till andra^ trakter» Här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
