Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Afdelningen - Menniskan i Samfundslefnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otåliga begäret, att genast ined våld till*
gripa det, som finnes på nara ball i en
annans bänder, än att ,först. länge sökt»
derefter, och sjeK hämta det åt sig. Så
handlar den ohyfeade menniskan,
hvilken, likasom djuret, icke känner någon
annan lag, än nafverätten. Der borta
gnager en liten mops i ostördt lugn på
en benknota; men se! i en hast
framrusar en slagtarhund, och dm förfärade
mppsen smyger sig bäfvande derifrån,
och lemnar bytet åt deu majestätiska
röf-varen.
Ännu starkare blifver frestelsen att
tillvälla sig främmande egendom , nar
dess rättmätiga för värf vande, är förbundet
med mycken möda. Så snart således
åkerbruk och boskapsskötsel hade blifvit
införda, mångfalldigade sig äfven
ingreppen i andras egendom. De ansågos ock
just derföre för så mycket orättvisare
och förhatligare. Ty emedan hvarje
menniska af naturen skyr allt nödtvunget
användande af sina krafter, allt arbete,
så blifver det, som hon medelst arbete
förvärfvat sig, af desto större värde för
henne, ju mera påkostnad af krafter det
har fordrat.
De, hvilka tillvällade sig
främmande egendom,, handlade antingen rent a£
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
