Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sned och jamsar: Lillefar gosudar, jag är så gammal
och krasslig, låt mig i nåder få afsked...
Furst Valerian kastade en blick på farbrodern och
blef alldeles häpen: de mjuka gumvecken hade hårdnat,
blicken hade stelnat, ansiktet förlängts — Araktsjejev
upp i dagen! Men synen försvann, och åter var det
den fromme förkunnaren af ordet, som satt framför honom.
Endast djupast inne i ögonen glimmade det gäckeri.
Furst Valerian kom ihåg en historia, som han hört
af farbrodern själf — hur denne en gång i sin ungdom,
som kammarpage, hade slagit vad om att han skulle dra
kejsar Paul i hårpiskan. Och mycket riktigt, bäst han
under middagen stod där bakom kejsarens stol, tog han
tag om hårpiskan och drog till. Kejsaren vände sig
om. »Ers majestät, hårpiskan hade kommit på sned, jag
rättade den.» »Tack skall du ha min gosse.»
— Ja min vän, — fortsatte farbrodern. — Oss
emellan sagdt så har jag fått nog af det här ministeriet
för upplysning. Jag är utledsen på det. Det är inte
ett ministerium, det är ett djäfvulsnäste, som det inte
står till att rensa — det enda skulle vara, om en ängel
från himmelen komme ner. Alla läroverken ha
förvandlats till härdar för sedefördärf. Den nya filosofien har
spytt fram sina helvetiska lögnläror och står redan midt
i Europa med lyftad dolk. Vetenskapen! Vetenskapen!
skriker de. Men vi, kristna, vi vet, att visheten
kommer icke uti en arg själ och bor icke uti den kropp,
som synden undergifven är. Och hvad för godt kan det
komma af böcker? Allt är redan skrifvet. Bokstafven
dödar, men anden gör lefvande... Jag för min del skulle
vilja bränna alla böcker, — slöt han med samma
tjufpojksmin som han förmodligen haft, då han drog kejsarn
i hårpiskan.
»Ack du gamla skalk», tänkte furst Valerian. »Du
har gjort mycket ondt, och ändå är du oskyldig som ett
nyfödt barn.»
— Hvarför tittar du på mig? Faller det inte i
smaken? Vänta bara, det ger sig, det ger sig. Du
kommer tillbaka till oss.
Han såg på klockan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
