Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
40
alldeles som hela Ryssland en gång varit förälskadt i den
vackre ynglingen.
— Jag skulle vilja se republiker öfverallt, det är
den enda styrelseform, som är förenlig med människans
rättigheter, — brukade Alexander säga med sitt barnsliga
småleende. Sedan, efter det tsjugujevska blodbadet, då
de brottsliga fingo springa gatlopp tolf tusen gånger hvar,
grät han vid Araktsjejevs bröst. »Ack kära vän, jag
förstår hvad detta måste ha kostat på ditt känslofulla
hjärta I»
Sofias far och Araktsjejevs vän, republik och
gatlopp, väntan på under och väntan på spöslitning —
liksom i feberyrsel blef allt en enda röra i Golitsyns
hufvud. För att komma ifrån det lade han sig att sofva.
Han hade en elak dröm. Han såg ett liktåg, i
öppna kistor lågo skelett och missfoster i spritburkar,
Allesammans bekanta ansikten — gamla vänner,
medlemmar af Hemliga Sällskapet. Själf simmade han också
i sprit och liknade en hvit larv, en homunculus i
glasögon.
Då han vaknade, kunde han inte på länge förstå
hvarifrån han fått sin dröm. Slutligen kom han ihåg:
professorerna vid Kasans universitet hade på Magnitskis
order begraft sitt anatomiska kabinett.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
