Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Det hemställdes, att man »för alltid måtte afskaffa
knuten, ett straffredskap, som är oförenligt med ryska
folkets nuvarande grad af upplysning och sedlighet.»
För sju år sedan hade det på allerhögsta befallning
blifvit Kejserliga Rådet föreslaget att afskaffa knutstraffet.
På sju år hade ingenting åtgjorts, och ifall förslaget på
nytt framlades, skulle åter sju år gå — och ingenting
skulle bli gjordt.
Vore det inte enklast att ta pennan, doppa den i
bläckhornet och i marginalen af inlagan skrifva: »Ske
alltså» ? Var detta omöjligt, hvad tjänade det då till att
vara själfhärskare? Men det var omöjligt. Ske alltså,
ske alltså — och ingenting skulle ske.
Hvad skulle Araktsjejev säga? Detsamma som han
redan sagt: »Så mycket ni vet det, lillefar — Mordvinov
är en pratmakare. Jag skall tala med honom, men jag
vet på förhand, att jag inte får höra ett förnuftigt ord.»
Och de gamla senatorsgubbarna, Rysslands stödjepelare,
sluddrade i alla vrår: »Ryssland kan inte existera utan
knut.» Fick man tro dem, så skulle knutens afskaffande
vara signalen till revolution.
Han erinrade sig ukasen om afskaffandet af
slagbommarna, som ej voro till någon nytta utom för supiga
invalider, som tiggde brännvin af resenärerna. För resten
stötte de bara sönder vagnssuffletterna. Ukasen var färdig
för underskrift, men kejsaren betänkte sig och skref inte
under. »Hur man än bråkar, blir ändå allt sig likt»,
brukade Araktsjejev säga, och han hade rätt. Hvad var
det värdt att röra i eländet!
»Ni borde låta måla här», sade någon till
fabeldiktaren Krylov, då han varseblef en flottfläck efter dennes
hufvud på väggen.
»Asch, tar man bort en fläck, kommer det en ny.
Då får man aldrig göra annat.»
Och likadan var han själf. Hvarken flottfläckar eller
blodfläckar drömde han längre om att ta bort. Han hade
drömt om att afskaffa själfhärskardömet — och så hade
han inte ens afskaffat slagbommarna, skulle inte afskaffa
knuten. »Hur man än bråkar, blir ändå allt sig likt.»
Men en gång i tiden hade ban dock trott, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
