Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
utbredning; att han genom sin overksamhet främjade det
onda, störtade Ryssland och skulle ställas till ansvar
därför inför Gud. Allt detta visste han och vidtog ändå
inga åtgärder.
På hvad sätt urskuldade han sig, hur fredade han
sitt samvete?
Han bar alltid i fickan en anteckningsbok, en gåfva
af furst Metternich, sin förnämste rådgifvare i kampen
mot revolutionen. På första sidan stod som ett slags
titel: »Att icke befordras», och sedan följde i
bokstafs-ordning en förteckning på misstänkta personer i Europa
och Ryssland. Då en person föreställdes för honom,
rådfrågade han »Sibyllinska boken», såsom Maria Antonovna
kallade den, och om han där fann namnet, var den
ifrågavarande personens bana stängd, han förföljde honom öppet
eller i hemlighet. Bland de antecknade funnos också
medlemmarna af Hemliga Sällskapet. Under dessa fyra år hade
en mängd namn tillfogats, som ej varit upptagna å
Benken-dorfs lista. Det var på detta sätt han fredade sitt
samvete. »Jag har dem allesammans i mina händer», tänkte
han, »då tiden är inne, krossar jag dem.»
Äfven nu tillgrep han medlet. Han tog fram boken
ur fickan och läste igenom förteckningen. Under
bokstafven G tillfogade han: »Kammarjunkar Golitsyn —
med glasögon.»
»Där ha vi en, som jag skulle kunna tala med. Han
är Sofias vän; han kan inte vara min fiende. Jag skulle
låta honom höra, att jag vet allt, och komma honom att
blygas och ångra sig. Han först — sedan de andra. Och
hvem vet, kanske det är öfverdrifvet? Kanske det inte
är någon sammansvärjning, bara barnsligt okynne? Ger
man sig till tåls, kanske det går öfver af sig själf.»
Så försökte han lugna sig men fåfängt. Det var
som om någon seende en pestböld på sin kropp hade
sagt till sig själf: »Det är ingenting farligt, det är en
blemma, går öfver af sig själf.» Numera visste han, att
det inte skulle gå öfver af sig själf och att den där
anteckningsboken — mot Hemliga Sällskapet — var ett
vattenomslag på en pestböld.
Han kom att tänka på Krylov, en likadan drönare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
