Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Och om de gingo förbi honom, blefvo hans motståndare,
så hvem bar skulden?
Han hade talat — de hade lyssnat; han hade
predikat — de hade anammat hans lära, han hade befallt —
de hade hörsammat. Han hade svikit det han trott på —
de hade förblifvit trogna. För hvad skulle han döma
dem? För hvad straffa dem? Om de skulle ha rep om
halsen, borde han ha en kvarnsten för att han förfört
dessa små. En dödsdom öfver dem var en dödsdom öfver
honom själf.
Han var fadern, de voro barnen. Deras dödsdom
skulle icke vara ett straff utan ett barnamord. Med
fadermord hade det börjat, med barnamord skulle det sluta.
Genom blod hade vägen gått till tronen, och genom blod
gick vägen därifrån. 11 mars — 11 mars.
Detta var hans uppvaknande ur den ohyggliga
dödssömnen — fasan väckte honom. Blott genom denna fasa
kände han, att hans själ ännu var lefvande.
Nej, aldrig skulle han kunna besluta något, vidtaga
någon åtgärd. Det fick gå hur det ville — han skulle
tiga och lida och in i det sista dölja sitt fasansfulla,
skamliga sår.
Han samlade ihop papperen, lade åter ned dem i
skrifbordslådan och stängde den med en känsla af att
han aldrig mera skulle taga fram dem.
På botten af lådan varseblef han ett gammalt gulnadt
pappersark — ett bref. Han visste från hvem det var
och hvad det rörde sig om. Han tänkte läsa igenom det,
men besinnade sig och lät det vara tills vidare. Det fick
ligga kvar i lådan, men han lade det öfverst, så att han
genast skulle hitta det.
Han gick bort till fönstret och såg ut. Det hade
klarnat — förmodligen hade vädret slagit om. Inga våta
snöflingor längre. Det hördes ett gnissel af spadar — man
skottade ner snö från kajen — det välbekanta
petersburgska ljudet, som kommer en att tänka på vårtö.
Sten-plattorna öfverströddes med gul sand: kejsaren tyckte om
att promenera utefter kajen om vårarna. Gångvägen
öfver Nevas hvita snötäcke, kantad af slokande
granruskor, hade redan fått sin blåsvarta vårfärg. Peter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
