Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Denne förstod: först skall man buga sig för Gud,
den himmelske konungen; därefter för den jordiske.
Han tyckte om det.
— Välsigna mig, fader Foti.
— I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn!
Herren välsigne dig!
Han tecknade ett stort, noggrant kors öfver honom,
alldeles som byprästen öfver simpla musjiker. Äfven det
behagade Alexander.
Kejsaren kysste munkens hand, och denne drog ej
undan den, tvärtom hade han med flit, nästan oförsynt,
stuckit fram den. Honom behöfde man minsann inte
hindra att kasta sig för tsarens fötter liksom de andra;
snarare skulle han väl själf fordra, att tsaren föll på
knä för honom.
Med af skräck vidgade ögon såg Foti på tsaren;
men det var inte människofruktans skräck. Han fortsatte
liksom nyss i trappan att korsa sig själf och göra
korstecken åt alla sidor i luften. Här i tsarens närhet och
kanske äfven inom honom själf voro säkert mörksens
makter än mer talrikt tillfinnandes.
— Var så god och sitt, ers vördighet.
Det sista ordet kom litet dröjande. Kejsaren var
inte viss, att arkimandriter titulerades ers vördighet. Han
var osäker på det prästerliga rangväsendet liksom på
ryska språket öfverhufvud, så snart det blef fråga om
religiösa ämnen. Han hade vant sig att i det fallet
använda franska eller engelska.
Foti satte sig, men inte på den plats kejsaren anvisat
honom, vid sin sida, utan borta vid fönstret och ytterst
på en stolskant.
— Jag är mycket glad att få träffa er, — fortsatte
kejsaren i besvärad ton, utan att riktigt veta hur han
skulle börja. — Jag har hört mycket talas om er af
Golitsyn . . . och af grefve Araktsjejev, — tillfogade han
hastigt, då han erinrade sig, att Foti och Golitsyn voro
fiender. — Jag har länge önskat tala med er om kyrkans
angelägenheter, som till min hjärtliga sorg inte utveckla
sig såsom de borde. Ett ber jag er om: säg hela
sanningen. Om ni visste, fader, så sällan jag får höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
