Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Vridande sina händer kastade han sig med ett tjut
för kejsarens fötter. Han skakade i hela kroppen som
en fallandesjuk.
— Stig upp, stig upp . . . För all del . . . —
Kejsaren försökte lyfta upp honom.
Men Foti reste sig ej utan grep tag om honom,
krampaktigt som en drunknande.
— Rädda oss, beskydda oss, förbarma dig, du vår
tsar, vår älskade, oss af Gud gifna! Jag är dig en lika
trogen tjänare som jag är åt Gud. Vill du, att jag skall
säga dig allt, allt? Hur man oförmärkt och i grund skall
omintetgöra hela revolutionen?
Och han hviskade i Alexanders öra:
— Herren har sändt mig en syn: vi gick på vattnet
vi tre som på torra landet — jag, du och han . . .
— Hvilken han? — frågade kejsaren med en känsla
af vidskeplig skräck.
— Grefve Araktsjejev, — svarade Foti. — Grefve
Araktsjejev — fäderneslandets stödjepelare, denna
utomordentliga man. Såsom en sankt Georg är han kommen.
Han är trofast och sann, han älskar uppriktigt Guds
kyrka. Honom kan man anförtro hvad som helst — han
utför det. Och jag är med honom. Jag, du och han.
Vi tre tillsammans gå öfver vattnet som öfver torra landet.
Gosudar lillefar, ers majestät, 1812 besegrade du den
lekamlige Napoleon; antikrist själf, den andlige Napoleon,
kan du besegra i detta nu, på tre minuter, genom ett
enda penndrag. Bara du undertecknar en ukas om att
Bibelsällskapet skall upplösas, Golitsyn aflägsnas och ministeriet
för andliga ärenden upphäfvas — på tre minuter, på tre
minuter tillintetgör du då genom ett enda penndrag hela
revolutionen!
Han reste sig men förmådde ej stå på benen utan
sjönk nästan medvetslös ned på en stol. Det röda håret
låg fastklibbadt vid den svettiga pannan, och han stirrade
rätt framför sig, liksom utan att se något och utan att
veta hvar han var och hvad som händt. De blå fläckarna
framträdde nu än tydligare i det dödsbleka ansiktet;
nässpetsen hade blifvit hvass som på ett lik.
»Vansinnig?» tänkte Alexander. »Hvarför vansinnig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
