Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Golitsyn tyckte, att det i dessa ord klingade något
lika vårligt och hoppfullt som i dem han hört utifrån
tamburen: »Men nu skall vi göra revolution, nu skall
allt bli annorlunda.»
Han började intresseradt betrakta ansiktena.
Ingenting i dem erinrade om konspiratörer: allesammans unga,
också vårliga och glada. »Rara barn!» tänkte han. Eller
kanske att liksom den druckne tycker, att alla äro druckna,
så tyckte han, själf lycklig, att alla sågo lyckliga ut.
Trubetskoj presenterade honom för Rylejev.
Ett brunhyadt, magert gossansikte med utstående
kindknotor; tunna, spotska läppar; stora, vackra ögon,
vanligen stillsamt svårmodiga men i upprörda stunder
flammande af en sådan eld, att man blef hemsk till mods.
Klädseln — snobbig och litet grand smaklös: brun frack,
påtagligen sydd af någon utländsk skräddare, alltför brokig
väst med glasknappar, spetsmanschetter, som sutto för
trångt om handlederna. Och öfver honom själf liksom
öfver hela våningen något gladt och oskuldsfullt, något
af namnsdagsbarn eller nygift äkta man. Den hvita
battist-halsduken var omsorgsfullt knuten, säkert af kvinnliga
händer, som slutat sitt värf med en smäll på kinden: —
»Så där ja, min lilla gris!» Håret låg slätt och blankt,
pomaderadt med resedapomada; men midt på hjässan stack
det upp en liten obändig hvirfvel. Den skvallrade om
en vildbasare till pojke, som bara gaf sig min af att vara
kavaljer.
— Jag kommer ihåg fursten från Flammande Stjärnans
loge, ja från ännu längre tillbaka — 1814 i Paris, —
sade Rylejev till Golitsyn. — Ni tjänstgjorde visst vid
pre-obrasjentserna, jag vid första artilleribrigaden, som fänrik.
— Ja men ni måtte ha förändrat er mycket, jag
skulle inte ha känt igen er, — svarade Golitsyn, som ej
alls kunde erinra sig Rylejev.
— Tror jag det, på tio år! Yi var ju barn på den tiden.
»Och det är vi väl än», tänkte Golitsyn.
— Men de ryska barnen intog Paris och befriade
Europa, och med Guds hjälp skall de nog också befria
Ryssland! — log Rylejev jublande och blef än mera lik
en pojke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
