Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
till mig som en galning, det var knappt han hälsade, och
så — bums: »Hör du, Rylejev, jag har kommit för att
säga dig, att jag beslutit skjuta tsaren. Underrätta Rådet.
Det får bestämma dagen.» Jag låg på soffan, och jag
flög upp. »Är du galen! Vill du störta Sällskapet i
för-därfvet!» o. s. v. Men det var som att tala till väggen.
Omöjligt att få honom att ta reson. Till sist föll jag
på knä för honom och bönföll. »Tänk åtminstone på
Natasja och Nastenka!» Då blef han liksom litet
betänksam och slutade upp att orera, och till sist brast han i
gråt och slog armarna om mig. »Nå ja», sa’ han, »jag
skall vänta litet till.» . . . Och därmed gick han. Men
hur länge räcker det?
— Ja där har du fått en skön gynnare på halsen,
— muttrade Bestusjev. — Och hvad är han för en?
Hvarifrån kommer han? Hux flux uppenbarar han sig.
Tänk om han skulle vara en spion!
— Han spion, en sån idé! Han är den hederligaste
pojke i världen! Af gammal polsk adel. Och bildad:
har legat och studerat i Tyskland. Har tjänstgjort vid
gardet, var med i franska fälttåget men blef transporterad
till armén för något disciplinbrott och begärde afsked.
Har en egendom i guvernementet Smolensk. Har ruinerat
sig på kortspel och är utfattig. Ämnade ge sig ut i
grekiska frihetskriget och kom så långt som till
Petersburg men har blifvit sittande här. Var alldeles utblottad
och hade så när dött af svält. Jag hjälpte upp honom
litet och tog in honom i Sällskapet . . .
Det hördes en ringning på tamburdörren och sedan
Kachovskis och kosack pojken Filkas röster:
— Är herrn hemma?
— Jo, var så god och stig in.
— Är det inte han? — Rylejev lyddes. — Jo visst.
När man talar om trollet . . .
Kachovski inträdde, ännu svultnare, magrare och
trasigare än på ryska frukosten, och efter sin vana hälsade
han med att räcka fram två fingrar, liksom nådigt
nedlåtande. Därpå slog han sig ned framför brasan, värmde
sina stelfrusna fingrar och satte upp sina trasiga, smut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
