Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
kan det ju inte dröja länge till. Försök att härda ut . . .
Men hvarför har du varit i Tsarsknje?
— I Tsarskoje? Det vet du väl själf. Ack ser du,
bara det att få sikta! På tio stegs håll. Och alldeles
ensam går han. Precis som för att retas . . .
— Men du säger ju själf: att döda är ingen konst,
men man måste . . .
— Ja jag vet, jag vet. Men jag härdar inte ut
längre ... Å Gud! Gud! När? . . .
— Snart säger jag dig ju! Och, Petja ... ser du,
nu gör jag korsets tecken! — Rylejev korsade sig
framför helgonbilden, alldeles som häromdagen i samtalet med
Golitsyn. — Du skall få göra det ensam, du och ingen
mer! Vi skall underrätta Rådet om det, och vi skall sätta
ut tiden. Du ensam. Jag vet det, kära Petja: du ensam
är värdig!
I Kachovskis ögon kom en blixt som af hvässadt
stål. Och Rylejev såg på honom likt skärsliparen som
pröfvar, om knifven är hvass. — Jo den var hvass.
Bestusjev hade vid samtalets början gått in i
förmaket för att ej störa. Då de båda andra förflyttade
sig till värdens rum, återvände han ut i matsalen, satte
sig framför brasan och började röka pipa. Men snart
lät han den falla i golfvet och slumrade till. Han
drömde, att han sprängde banken och rakade till sig
högar med guldmynt, och zigenerskan Maljarka satt på
hans knä och kittlade honom och skrattade och hindrade
honom i spelet. Han väcktes ur den angenäma drömmen
genom att Kachovski och Rylejev trädde in i matsalen.
Rylejev såg på klockan; han måste redan före frukosten
upp i Rysk-amerikanska kompaniets direktion. Bestusjev
erinrade sig, att han måste göra visit hos en faster, hvars
namnsdag det var, och beredde sig också att gå.
— Skall jag köra er hem, Kachovski?
— Tack, men jag är van att gå. Vi ha inte samma
väg för resten.
Bestusjev drog honom litet afsides, så att Rylejev
inte skulle höra.
— Men jag ber er! Jag måste tala med er om
några angelägenheter, som rör Sällskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
