Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.128
ung man i mörkgrön infanteriuniform med hög röd krage
och stabsofficerssnören.
— Jag ber herrarna om ursäkt, — sade främlingen,
i det han med undrande blickar såg ömsom på Rylejev
ömsom på Jakubovitsj. — Jag kunde inte ringa — klockan
är visst sönder, dörren stod öppen . . .
— Hvad är det som önskas? — skrek värden.
— Tillåt att jag presenterar mig, — fortsatte gästen
med ett undertryckt småleende. — Öfverste Pavel
Ivano-vitsj Pestel.
— Pestel! Pavel Ivanovitsj! — Rylejev skyndade
emot honom, ocli hans ausikte strålade upp, med den
plötsliga öfvergång från en känsla till en annan, som
var så vanlig hos honom.
— Men om herrarna är så goda och inte låter
mig störa. Jag kan komma igen en annan gång . . . —
började Pestel.
— Nej för all del, Pavel Ivanovitsj! Ni är
hjärtligt välkommen, — och Rylejev tryckte hans hand och
tog mössan af honom. Jakubovitsj tycktes han ha glömt
bort. Denne smet förbi dem ut i tamburen, kastade
kappan öfver sig och sprang ut.
Värden förde in gästen i sitt rum ocli fortsatte att
utveckla en nästan öfverdrifven älskvärdhet.
— Behagas det inte en pipa?
— Nej tack, jag röker inte.
— Nå gudskelof att man ändtligen fått tag på er!
— ban snubblade på orden i sin ifver. — Jag får medge
jag började tro, att ni skulle resa utan att söka upp oss.
— De bevaka mig, och därför måste jag vänta på
lämpligt tillfälle, — svarade Pestel. Hans ryska var
felfri, men han talade för korrekt och afvägdt, hvilket
angaf tysken. — Jag kom hit tillsammans med general
Kiseljov, stabschefen. Kejsaren har frågat efter mig.
Jag måste vara mycket försiktig. Hvem var det som
var hos er?
— Jakubovitsj.
— A, jag vet. Ni hade visst inte stängt dörren,
tror jag? Er betjänt sofver.
— Ack ja visst! — Rylejev sprang ut och låste tambur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
