Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.137
och hafren på deras lilla gård Batov utanför staden hade
funnit köpare och att musjikerna skulle få göra
dagsverken i stället för att betala skatt; hon talade om
restantierna, om starostens tjufverier, om räntan till
pantbanken på de lånade 700 rublerna och om mutorna till
sekreteraren i senaten med anledning af moderns process.
Slutligen märkte hon, att han ej hörde på henne.
— Sofver du, Atja?
— Nej hvad är det’?
— Hvad det är? Jag talar, ocli du hör inte på.
Så är det jämt! Du frågar inte efter något annat än
Sällskapet. Men är dig Sällskapet det käraste i världen,
så säg det rent ut. Men du är ju inte ensam.
»Konstitution, revolution, republik» ... än Nastenka och
jag då?
Hon talade med gråten i halsen. Sedan väntade
hon litet på ett svar. Men han teg.
— Tänk någon smula på mig, Atja! Om något
skulle hända dig — det Gud förbjude — skulle jag inte
kunna bära det. Kom ihåg att du störtar både mig och
Nastenka . . .
— Natasja! — han vände sig förargad åt andra
sidan. — Hur många gånger har jag bedt dig att inte
prata dumheter. Hvad är det där Sällskapet för
farligt! Vi bara diskutera. Du kan vara alldeles lugn:
ingenting kommer att hända mig . . . Seså ja, seså ja,
lilla vän, skräm inte upp dig onödigtvis. Sof godt!
— Ack, Atja, Atja, käraste . . . Hvad skall du
bry dig om det där Sällskapet för! Man kan väl göra
nytta ändå. Du är ju så begåfvad, du skrifver ju så
vacker vers, de är så förtjusta i dig i direktionen! Du
skulle alldeles dra dig ifrån de där. Yi sknlle lefva så
lyckligt ocli fridfullt och lugnt. Ack Gud, så bra vi
skulle kunna ha det!
Han omfamnade henne ömt. Hon tystnade, suckade
djupt ännu ett par gånger, liksom små barn, då de somna
ifrån sin gråt, och snart hörde lian den välbekanta,
löjligt pipande snarkningen. Första dagarna efter
giftermålet, då han skrifvit hyllningsdikter till henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
