- Project Runeberg -  Alexander I /
148

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.148

sista gången. Jag skall aldrig mer... Men förlåt mig,
gå inte, öfverge mig inte! Jag kan inte vara dig
förutan ...

Han föll på knä för henne. Hon slog armarna om
hans hufvud, smekte och kysste hans hår.

— Det är bra nu, det är bra nu, min stackars lilla
gosse. Så ja. Gråt inte. Allt skall nog bli bra. Jag
vet att Gud hjälper oss. Och det blir bättre med mig
med. Jag är lugn nu, här hos dig. Men lofva mig, att
du tar mig till dig. Jag kan inte vara här längre, jag
kan inte, jag vill inte I Där du är, där vill jag vara.
Om det inte går på annat sätt, så fly vi. Ja? Långt,
långt bort ifrån alla. Och sen kommer han till oss och
är med oss. Han har lofvat mig, ser du, att lämna allting
och vara med mig. Yi tre tillsammans: han, du och jag.
Och då skall vi säga honom allt. Visst kommer han att
förstå! Han vill ju detsamma som ni. Det har du själf
sagt. Och inte något blod då! Blod får det inte vara.
Men skulle så behöfvas, då offrar han själf sitt blod
tillsammans med er för Rysslands frihet och lycka. Så skall
det bli, Valja, säg? Ja? Säg ja! —- upprepade hon som
i vanvett.

— Ja! Ja! — sade han med en känsla af att
bekräfta en profetia: när och hvar det visste han inte —
kanske ej i denna värld — men så skulle det bli.

Plötsligt började båda lyss. Hästhofvar dundrade
på bron till uppfartsvägen, trädgårdsalléns sand gnisslade
under vagnshjul, Golitsyn sprang ut på balkongen.

— Är det han? — frågade Sofia, när han återkom
in i rummet.

— Ja. Farväl!

— Nej vänta. Hör du? Han gick in till mamma.
Du har god tid. Vänta, det var något mera jag ville
säga . . . Jo, kanske det är bättre, om jag dör? Som död
kan jag lättare försona er än som lefvande. Men lefvande
eller död så är jag alltid med dig! Och om du också
försöker drifva bort mig, så går jag ändå inte. Jag
kommer till dig där bortifrån. Kom ihåg det: där du
är, där är jag. Och om du blir dömd af Gud, så må
jag bli det också. Men du blir det inte! Kom, låt mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free