Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.163
De stämde upp i korus:
Vårt fosterland förtvifladt suckar;
det tryckes af ditt ok, du niding
Frihet! Frihet!
Härska öfver oss!
Kiichla började dansa kosackdansen och föll omkull,
hvilket väckte allmänt jubel. Jakubovitsj höll tal:
— Mina herrar, jag vill inte tillhöra några hemliga
sällskap för att inte behöfva dansa efter andras pipa.
Enligt min åsikt är en beslutsam man till större nytta
än alla sällskap. Jag är grymt förolämpad af honom.
Kanske ni inte vet hvarför jag vistas i Petersburg?
Kanske inte den blodiga orsakeu står skrifven på min
panna? ...
Han slet förbandet af sig, drog ur fickan upp ett
trasigt papper, en stabsorder från gardet innehållande
en utnämning till kapten i stället för till öfverste, och
svängde det öfver hufvudet.
— Se här är pillret, som jag åtta år har burit
vid mitt hjärta. Sen åtta år törstar jag efter hämnd.
Och lian skall inte undslippa mig! ... Passa sen på
tillfället och gör hvad ni vill. Kalla tillsammans ert
Stora Koncilium och styr till med hvad dumheter ni
behagar ...
De andra lyssnade under tystnad och började genast
tala om annat: hvar de skulle tillbringa återstoden af
natten, om de skulle åka ut till Röda krogen eller om
de skulle bege sig till »flickorna» i Fonarnygränden i
närheten. Men tonen hade blifvit slapp. De kände sig
trötta och håglösa, tunga i hufvudet af ruset.
Munterheten hade slocknat, alldeles som den blekblåa
punschlågan i den blekgröna gryningsdagern.
Innan de skildes, stämde de än en gång upp
revolutionssången, men lika orkeslöst:
När helst oss despotism förtrycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
