Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.172
en under tryckning varande bok af Gossner, och Foti
hade uppsatt en angifvelse mot honom, som också skulle
komma på Golitsyns konto. En annan gång skulle han
begärligt ha tagit del af nyheterna, men nu frågade han
inte efter dem. Han var djupt förbittrad.
En lång stund låg han orörlig och utan att slå upp
ögonen, alldeles som om han verkligen varit död. Men
till sist tittade han upp, såg stint på Anna och frågade:
— Hvar har du hållit hus nu igen, ditt satstycke?
Du har väl aldrig varit på rännbanan?
Sommarträdgården, där Anna någon gång i all
hemlighet brukade göra en åktur, kallade Foti för »satans
rännbana».
— Har du fångat dig en fästman kanhända? Det
är godt om hanar nu på våren, militära och civila, som
springer och svansar efter hyndorna . . .
— Så ni talar, lillefar! Jag har inte en tanke på
sådant, det vet ni själf.
— Ja jag vet, jag vet. Men om du också inte
har ungdom och kroppslig skönhet och räknar på det, så
vill de nog åt dig för rikedomens skull, och sen gör de
af med dina pengar och så adjö med dig.
Han sträckte ut benet ur kistan, och med öfvad
hand drog Anna af honom hans spikbeslagna musjikstöfvel.
-— Aj aj, mina liktornar. Det rister i dem, så det
måtte bli regn, — stånkade han och sträckte fram det
andra benet.
På Annas ljusa handskar — i sin ifver hade hon
ej dragit af dem — syntes beckfläckar efter stöfvelskaften.
— Du tror visst, att jag inte vet hvad du tänker?
— log Foti giftigt. — Joo, dufvan lilla, jag ser tvärs
igenom dig: en person som jag, tänker du, miljonärska,
dotter till Orlov-Tsjesmenski, högvälboren grefvinna,
nedlåter sig att fläcka sina händer med ett par eländiga
musjikstöflar. Men jag struntar i din greflighet och
dina miljoner också. Trettio miljoner — trettio
silverpenningar — det var priset för vet du hvems blod?
Känner du till din fars synd? Hvad tiger du för? Svara!
— Ja jag vet, — hviskade Anna bleknande och
lät hufvudet sjunka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
