- Project Runeberg -  Alexander I /
184

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.184

— Gud vet bättre än vi livad som är oss nyttigt;
låt oss böja oss för hans vilja och hoppas, att allt länder
till vårt bästa, — sade han i den intetsägande ton,
hvarmed dylika satser alltid uttalas.

— Ja allt länder till vårt bästa, — instämde
kejsaren med något så hopplöst i stämman, att Golitsyn
genast glömde all bitterhet och såg på honom som en
snäll gammal sköterska ser på det sjuka barnet. —
Hvarför tittar du på mig så där? Hvad tänker du på?

— Får jag tala ärligt, ers majestät?

Ja det får du.

— Jag tänkte på att många säkert fråga sig inför
ers majestät: står inte han på maktens tinnar?
Rysslands räddare, Europas befriare, Agamemnon bland
härskarna —

Du fridens furste, oss så kär,
du sändes oss af huld försyn.
En kungars sköld din mantel är,
ditt svärd förgör som blixt från skyn,

som vi sjöng en gång, när vi drog den Välsignade till
mötes. Hvad kan han mera önska? Hvad är det åt
honom? Hvarför ser han sorgsen ut? . . .

Detta samtal ägde rum i ministerresidenset vid
Fontanka, midt emot Michajlovska palatset, i ett litet
rum, som låg bredvid huskapellet. Det enda fönstret
var förbommadt, så att ej en strimma af dagsljuset
trängde in och ej ett ljud utom kyrkosången. Så snart
ingen gudstjänst ägde rum rådde där graflik tystnad.
Framför ett stort träkruoifix på väggen hängde i stället
för lampa ett väldigt hjärta af mörkrödt glas; med sitt
ljus ini tycktes det drypa af blod.

— Jag vet inte själf livad det är, — sade
kejsaren efter några ögonblicks tystnad. — När farmor
undervisade oss i astronomi, lät hon oss se på solen genom
ett sotadt glas. Nu också ser jag allt liksom genom ett
mörkt glas: tout a une teinte lugubre autour de moi —
det är som en solförmörkelse. Du känner ju till bönen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free