- Project Runeberg -  Alexander I /
207

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.207

— Det tycks vara blåsigt i dag, — fortsatte kejsaren
i samma låtsadt sorglösa ton och for med blicken från
ansikte till ansikte, allt oroligare.

— Det drar ihop sig till regn, ers majestät.

— Gudskelof för’ det. Då blir luften friskare och
folket står sig bättre.

Han vände sig tvärt till Yolkonski, som med sänkt
hufvud och nedslagna ögon stod vid dörren, och frågade
i samma lugna ton:

— Hvad nytt, Peter Michajlovitsj?

Denne svarade inte, endast sänkte hufvudet än
djupare.

Wyllié, som tycktes fattas af ett plötsligt,
omoti-veradt nit, gick fram till kejsaren, granskade hans fot
och sade på engelska:

— Utmärkt! Utmärkt! Snart är ers majestät
alldeles återställd.

— Blir det läkt till bröllopet? — smålog kejsaren,
men bleknade i detsamma och såg, allt blekare och
blekare, oafvändt på Wyllié.

— Hvad är det? Hvad är det? Så säg då!

Men Wyllié liksom Yolkonski gaf intet svar. Under

tiden hade Tarasov försiktigt börjat draga stöfveln på
kejsarens onda, lindade ben. Denne stötte undan honom,
drog själf på sig stöfveln, sprang upp, grep Wyllié om
armen och ropade lågt:

— Fältjägarn?

— Ja, ers majestät, han kom alldeles nyss.

Och med samma beslutsamma min, som när han
under operationerna förde knifven, bekräftade han hvad
redan tystnaden sade:

— Allt är slut: h o n finns inte mer.

Kejsaren dolde ansiktet i händerna. Tarasov korsade
sig. Volkonski hade vändt sig bort och snyftade.

— Gå, — sade kejsaren utan att taga händerna från
ansiktet.

Alla aflägsnade sig. De trodde, att manövrerna
skulle uppskjutas. Men efter en kvart hördes en
ringning från toalettrummet. Kammartjänaren Melnikov sprang

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free