Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.220
ting var borta, att det inte fanns spindelväfvar, sopor,
damm. Han vätte med tungan på sin näsduk, lade sig
på golfvet, kröp in under möblerna och profvade, om
näsduken blef mörk af damm. Men intet damm fanns.
Hostande och stånkande reste han sig och började åter
ströfva omkring.
Han blef trött och satte sig att skärskåda
presenterna och suvenirerna på bordet. Han fann poeten Olins
dikt till grefve Araktsjejevs porträtt:
En Rysslands Ciixcinnat med friden i sitt sinne
sin lijässas borgarkrans på plogens skaft lian fäste,
det rättas och sin furstes vän den bäste.
Om ädel patriot en evig brons oss minne!
Ej afund honom bryr. En jätte lik han väger
i mäktig liand dess fjäderlätta tadel.
O Kyssland, gläds, var stolt, att sådan son du äger,
odödlig genom själens stolta adel.
Verserna gåfvo honom ingen lisa. Han började se
igenom räkenskapsböckerna, där allt som rörde hushållet
stod antecknadt med gnetig stil: dagen när en
sockertopp inköpts och huggits i bitar; hur många vinbuteljer
som gått åt, hur mycket smör, hur mycket bomullstyg
till halsdukar åt gårdspigorna och hur mycket randig
skjortväf åt kuskarna. Det var förskräckliga utgifter;
på det här sättet skulle han snart vara ruinerad. Bäst
att inte tänka på det, annars kom han än mera ur
gängorna.
Han tog sig för att läsa »straffböckerna», där
förseelser och straff voro antecknade: den och den så och
så många par spön för den och den förseelsen. Han kom
ihåg, att betjäntpojken, som passat upp i dag, ej varit
friserad i håret. Han antecknade det och började läxa
upp hofmästaren: »Jag ålägger dig att öfva noggrann
tillsyn i detta afseende, annars skall din rygg komma att
bli märkt för långliga tider ...»
När han väl börjat tala, kunde han inte hejda sig:
med entonig, snörflande röst framlade han sitt hjärtas
tankar för den osynlige åhöraren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
