Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.222
egyptiska oraklet eller den nyaste och fullständiga
spådomsboken. — Sättet att använda tiden och sig själf.»
Han försökte läsa »Sättet att använda tiden». Men
den var tråkig, och dessutom var det för mörkt. Han
tittade på några ritningar till slagbommar och
skyller-kurar. För ett ögonblick blef han intresserad. Men sedan
började det kännas kvaft, luktade råttor och fukt af
böckerna och badkvast af de blötta spöna. Han ville ut
i friska luften — där skulle han väl kunna andas?
Han knöt om sig ett virkadt skärp och satte
läder-galoscherna på sig. Han begagnade dem, äfven när det
var torrt. Man vet ju aldrig, det kan börja regna, man
blir våt om fötterna, förkyler sig, får feber — det kan
snart vara gjordt med en.
När han i förstugan gick förbi en spegel, blef han
händelsevis varse sitt eget ansikte — och han blef än
mera förskräckt: magert och grönblekt, en riktig
dödskalle. Han vände sig bort och spottade.
Han trädde ut i trädgården. En ljus, kvaf natt.
Tystnad — endast myggen surrade och grodorna kväkte.
G-rönskan grå som aska i den gråa dagern. Dimma som
liknade bastuånga. Också härute luktade det björkkvast
som af de blötta spöna. Och lika kvaft kändes det.
Man kunde inte se om det var moln på himlen, så
entonigt black var den; samma tomhet däruppe som inom
honom själf, samma bottenlösa, gråa leda.
Han såg efter, om gångarna voro ordentligt sopade.
Han fordrade samma renlighet i trädgården som inomhus.
Så snart någon gått i en allé, sopade vakthafvande
trädgårdsdrängen igen spåren med en kvast.
En mängd af minnesvårdar och grafstenar: »Den
kära Diana», »Den trogne Sjusjka», »Till minne af
föräldrarna. — Sonen.» Det var som en kyrkogård. Och
själf var han som en gengångare. Kanske att han var
för längesedan död och hade stigit upp ur grafven och
vandrade omkring på kyrkogården och skulle vandra där
till tidens ände?
Han återvände upp mot huset. Invid trappan till
ena flygeln satt någon. Det var en ödslig plats; äfven
på dagen gick sällan någon där förbi. Till vänster en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
