Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.239
Det var en liten sprättig en med blåklintsögon och runda
kinder, skära och fjuniga som persikor, riktigt en mammas
gosse. — Jag är villig a^t bli en régicide. Men
kallblodig mördare kan jag inte bli, därtill har jag för godt
hjärta; jag tar två pistoler, med den ena skjuter jag
honom, med den andra mig själf. På det sättet blir det
inte ett mord utan en duell, som slutar med bägges död.
En annan, äldre, utlät sig, alldeles som om han
förklarat en lustig lek och med ett småleende, som jag ej
glömmer, om jag ock blir hundra år:
— Det är den lättaste sak i världen att mörda
tsaren, när han går ut från slottet: man anbringar en
liten liten pistol i värjfästet och skjuter, när man saluterar
med värjan.
Han tog en blyertspenna och ett papper och ritade
upp värjfästet med öppningen, hvari pistolen skulle
anbringas, en sådan där liten leksakspistol, som barnen
bruka få till julklapp.
— Kulan är naturligtvis också helt liten, men man
får sikta dess bättre, rätt i ögat eller i tinningen. Och
förgiftar man kulan med något starkt gift, då är en skråma
tillräcklig, för att det skall bli döden.
Och åter började alla tala på en gång: att mörda
tsaren ensam var ej nog, alla de andra måste gå samma väg.
— Ingen hänsyn till ålder och kön!
— Yi göra slut på hvarenda en!
— Och strö askan för vinden!
— Präktiga pojkar! — sade Rylejev, när de gått.
— Af sådana som dem skulle man kunna bilda den
dödsvigda kohorten.
— Man skulle dra upp skjortan på dem och smiska
dem ordentligt allesammans, — muttrade Kachovski. —
De äro ännu inte torra bakom öronen och fantisera redan
om blod.
— Hvad säger ni? — frågade Rylejev mig.
— Yet ni, — svarade jag — hvad det kallas som
vi nu göra?
— Nej?
— Att skända barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
