- Project Runeberg -  Alexander I /
259

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.259

Jag erfor en obeskrifbar känsla: h*ånförelse midt i
fasan. Det var något likt" hvad jag kände en gång
för många år sedan, före drabbningen vid Leipzig, då
kejsaren sprängde förbi vår division och jag jämte
femtiotusen andra skrek »hurra!» och var redo att döende
ropa till min tsar, min Gud: »Gosudar lillefar, klara
gullsol!»

Röd var solen då, nu är den hvit. Och med den

hvita yrsnön flyger jag mot den hvita solen.

* *

*



9 september. Jag återtar dessa mina anteckningar
efter en månads uppehåll, i Kinesiska huset i Tsarskoje
Selo, dit farbror har fört mig.

Jag har varit sjuk. I nio dagar låg jag sanslös,
och det är ett under, att jag lefver. Jag tillfrisknar
långsamt men är fortfarande kraftlös.

Stilla, ljumma, liksom vårliga dagar. De gula löfven
hvirfla likt gyllene fjärilar. Spindelväfvar flyga i den
kristallklara luften. Astrarna blekna, de melankoliska
georginerna djupna i färgen. Och från den blåa himlen
ljuda osynliga tranors skrik, liksom ville de locka en
med till ett land, hvarifrån man ej vänder åter.

10 september. Tsarskoje Selo är öde. 16 augusti
afreste kejsaren till de östra guvernementen.
Kejsarinnan Elisabet bor ensam på slottet, och man hvarken
hör eller ser henne.

Före sin afresa frågade kejsaren farbror efter mig och
ville träffa mig, och då han fick höra, att jag var sjuk,
skickade han till mig sin lifmedikus Stoffregen, som de
påstå har räddat mitt lif; Kossovitsj skulle väl ha kurerat
ihjäl mig. Det är alltså orsaken till farbrors omsorg
om mig: inte honom utan kejsaren har jag att tacka för
min räddning.

Stoffregen säger: »Snart, fursten, är ni kurant
igen!» Ja kroppen är frisk, lefvande — men hvarför
lefver den?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free