- Project Runeberg -  Alexander I /
285

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.285

Slottet påminde om en förstörd myrstack. Människorna
sprungo om hvarandra, yra och beskäftiga, tornade ihop,
grälade, skreko och begrepo inte hvarandra.

Det kom för kejsarinnan, att hon redan hade upplefvat
allt detta en gång i en dröm: på samma sätt hade hon
sprungit i ändlösa trappor och sökt efter kejsaren, letat
och letat — och aldrig funnit honom.

Från öfversvämmade rum på nedre botten kommo
soldater trapporna uppför, bärande förgyllda, sidenklädda
möbler, taflor, vaser, speglar, kökskärl och tjänstfolkets
tillhörigheter. En jätte med godmodig uppsyn, böjd likt
Atlas under sin börda, bar på ryggen en stor,
järnbeslagen koffert och ofvanpå den en säng med genomvåt
fjäderbolster; mellan tänderna höll han en bur med en
grönsiska.

En af korridorerna kunde inte passeras. Man hörde
gnäggningar och hästtramp, och Longinov trampade i
spillning. Korridoren hade förvandlats till stall. Det var
storfurstinnan Maria Pavlovnas hästar, som stått
framkörda på borggården. Man hade spänt ifrån dem och
fört dem hit upp i första våningen för att rädda dem från
att drunkna.

I den mörka, slingrande trappan ropade någon
nedifrån med barsk röst, utan att igenkänna kejsarinnan:

— Hvad har ni här at,t göra? Här kommer man
inte fram — det är vatten!

Och hon tyckte alldeles, att osynliga små bäckar
risslade och porlade där nere, som om de talats vid om
något skälmstreck de ämnade begå — också som i en
dröm.

Några män komma bärande någonting hvitt.

— Hvad är det? — frågade kejsarinnan

— En drunknad kvinna, — svarade bärarna.

Yalujeva gaf till ett tjut och höll på att svimma;

hon var likrädd.

När de kommo ner i Kommendantstrappan, fingo de
veta, att kejsaren nyss varit där men hade begifvit sig till
Eremitaget, där ett stort fartyg från Millionaja hade landat.
De måste vända tillbaka samma väg de kommit, och
på återvägen skrek någon till dem, att kejsaren inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free