Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.287
vember, och den 1762, 25 augusti, och den 1764, 20
november — alla öfversvämningarna minns jag. Jag
höll själf på att drunkna och far och farfar också. Sen
dess är jag rädd för vatten. För eld kan man fly, men
hur skall man komma undan vattnet?
Han teg litet, och sedan började han igen, som om
han pratat för sig själf:
— Gammalt folk berättar, att vid
Trefaldighetskyrkan på Petersburgska sidan växte en hög al, och tio
år innan staden byggdes, var det en sån öfversvämning,
så vattnet gick öfver toppen på alen, och då vardt det
profeteradt: stiger vattnet så högt än en gång, då blir
det slut med Sankt Petersburg, och detta rummet skall
varda öde. Men när kejsar Peter Alexejevitsj fick höra
det, lät han hugga ner alen, och dem som profeterat lät
han utan miskund afrätta. Men det var ett sant ord,
eftersom det står i Skriften: »Jag skall låta en flod
komma med vatten öfver jorden till att fördärfva allt
kött.»
Alla lyssnade skräckslagna, och profetian tycktes
dem besannad: där Petersburg legat, bredde sig en
vattenyta med Amiralitetets och Peterpaulsfästningens båda
spiror stickande upp likt masterna på ett förlist skepp.
Plötsligt erinrade sig kejsarinnan den andra,
bortglömda spådomen: 1777, kejsarens födelseår, hade det
varit en stor öfversvämning; en likadan skulle inträffa
hans dödsår.
Änkekejsarinnan kom inrusande i rummet.
— Lise! Lise! Hvar är han? Hvar är kejsaren?
— Jag vet inte, mamma. Jag letar själf.. .
— Herre Jesus! Hvad vill detta säga? ... Och
Nixe stackarn, där borta i Anitsjkov — han vet inte
hvar vi är, hur vi ha det. Han kanske tror, att vi ha
drunknat. Och ingen att skicka! Ingen lyder en, alla
ha öfvergifvit oss . .. Och hvarför stå ni här? Låt oss
skynda oss, skynda oss till kejsarn.
Alla rusade åstad. Endast gubben Isotov stod kvar
och sluddrade som i yrsel:
— Detta rummet skall varda öde ... varda öde . ..
På väg genom salarna, som vette mot borggården,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
