Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.292
öfversvämmade staden i nattmörker. Det var som om
på denna natt ingen gryning skulle följa.
Genom Ofitserskajagatan, Krjukovkanalen och
Galer-najagatan rodde de ut på Senatstorget,
Här rasade stormen ännu våldsammare, och ofvan det
i mörkret hvitskimrande skummet reste sig statyn;
giganten med utsträckt arm på sin bronshäst. Och man
visste ej hvad denna åtbörd betydde: om han betvang
eller lössläppte stormen.
Samtidigt kom från motsatt håll general Benkendorfs
slup med en brinnande fackla i fören. Rödt eldskimmer
och svarta skuggor föllo på Bronsryttaren, och han liksom
fick lif, började röra sig. Granitsockeln låg under vatten,
och det svarta vattnet, belyst af den röda elden, blef som
blod. Han tycktes spränga fram genom blodvågor.
Golitsyn blickade upp i hans ansikte, och plötsligt
tyckte han sig i vågornas brus och i stormens tjut höra
larmet af ett folk i uppror.
Han kom ihåg, hur han för ett halfår sedan hade
stått här tillsammans med Pestel och med tanke på
Hemliga Sällskapet frågat-
— Med honom eller mot honom?
Och nu liksom då kom intet svar.
Men en sällsam skräck grep honom. Det var som om
allt detta redan hade händt en gång; det hade kommit
igen och nu för alltid.
III.
Efter öfversvämningen inträdde med ens stark kyla.
De hus, som skonats af vattnet, blefvo obeboeliga för
köldens skull. De genomdränkta väggarna frösö och
täcktes af rimfrost, och det var omöjligt att elda:
eldstäderna voro förstörda af vattnet, inte heller kunde man
pumpa ut det; det hade ju frusit. Människorna om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
