Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Slottet påminde om en vanlig petersburgsvilla. Från
verandan ledde några trappsteg kantade med drifhusväxter
ner i parken. Sommargästerna, som om våren voro ute
och rodde på Lilla Nevka, kunde se kejsaren, där han
promenerade i parken och med en hvit näsduk fläktade
till sig vällukten från de blommande syrenerna. Utom
skyltvakten i kuren vid grindarna fanns ingen enda
vaktpost. Parken var tillgänglig för allmänheten; folk
af alla stånd, äfven simpla musjiker, fingo gå tätt förbi
slottsfönstreD.
Det var en kvaf dag. Marken ångade. Det hade
regnat, och luften var mättad af fukt. Dimman låg som
en hvit vadd. Taken blänkte, det droppade från träden,
och det var som om hela naturen hade svettats likt en
febersjuk under ett duntäcke. Någonstädes långt borta,
förmodligen på andra sidan Apotekarön, spelade någon
tråkiga skalor. En ensam fågel kvittrade ett entonigt
tili-tili-ti; det lät som om den gråtit. Öfver allting
hvilade det vemod, som är eget för sommarvillorna kring
Petersburg mot slutet af sommaren, då den kraftlösa,
mörka, nästan svarta grönskan bådar höstens annalkande.
På slaget fem anmälde man Kleinmichel och
Sher-wood för kejsaren. Denne satt vid middagsbordet. Han
befallde, att de skulle vänta, och satt kvar till middagens
slut med en uppsyn så lugn, att ingen märkte något.
Sedan reste han sig, gick ut i audiensrummet, hälsade på
Kleinmichel och befallde Sherwood, som han knappast
bevärdigat med en blick, att följa med in i kabinettet,
Kleinmichel kvarstannade i det angränsande audiensrummet.
Inkommen i kabinettet låste kejsaren dörren och
stängde fönstret, som vette mot parken. Därifrån hördes
alltjämt skalorna; och fågeln grät.
Kejsaren satte sig vid skrifbordet, tog en
blyertspenna och ett papper, och djupt nedlutad och utan att se
på Sherwood började han teckna ett mönster af streck,
kors och öglor. Sherwood stod midt framför honom rak
i ryggen och med armarna utefter sidorna.
— Är du son till den där Sherwood jag känner
— han som har anställning vid Alexandersfabriken i
Moskva?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
