Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
— Hvad är det för slag? Säg ut!
— Apelsinen ... apelsinen ... — stammade officern.
— Hvilken apelsin? Hvad är det åt dig?
— Apelsinen, ers majestät, apelsinen, som var satt
under bevakning, har fallit af.
På kajen framför slottet stodo apelsinträd i krukor.
Frukterna höllo på att mogna, och en post vaktade dem
för stöld. En apelsin hade blifvit fullmogen och fallit.
Posten rapporterade detta för korpralen, korpralen för
vaktbefälhafvaren, vaktbefälhafvaren för jourhafvande
officern och denne för kejsaren.
— Ut med dig, åsna! — röt kejsaren ursinnig.
Sedan ropade han honom tillbaka och frågade hvad han
hette. — Skarjatin.
En Skarjatin hade varit med bland mördarna 11
mars. Naturligtvis var det inte den här. Men kejsaren
gaf ändå befallning, att han aldrig skulle få tjänstgöra
som jourhafvande.
Han flyttade öfver till Tsarskoje. Var det månne
inte för att det var tryggare där? Han ville inte besvara
den tysta frågan. Som förut promenerade han ensam i
parken, äfven om kvällarna, liksom för att bevisa sig själf,
att han inte var rädd.
En ruskig kväll i midten af augusti gick han från
Kaskaderna till Pyramiden, där kejsarinnan-farmoderns
’älsklingshundar lågo begrafna — Tom Anderson, Semira
och Duchesse.
Det var redan skumt. Öfver himlen drogo låga moln,
luften luktade regn, och det rådde en ovädersbådande
stillhet. Endast då och då sattes trädtopparna i vaggning
af en plötslig vindil och susade doft och vemodigt, redan
höstlikt. Sedan förstummades de med ens, som om de
slutat ett hemligt samtal. Kejsarens engelska tik, Paddy,
sprang före honom. Plötsligt stannade hon och började
morra. Yid pyramidens fot låg någon framstupa i gräset;
ansiktet kunde man inte se, den obekante tycktes med
flit gömma det. Kejsaren stannade också. Hjärtat började
hamra i hans bröst, det stack i tinningarna och kröp i
kroppen. Han tyckte, att den där i gräset rörde sig,
reste litet på sig och höll någonti.ng i handen. Paddy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
