Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
Dagen förut återvände Alexander från Petersburg
till Pavlovsk, där han tagit farväl af änkekejsarinnan.
Han afreste från slottet på Kamennyön den utsatta
dagen klockan fem på morgonen, då lyktorna ännu brunno
på de mörka gatorna. Ensam, utan svit, aflade han ett
besök i Nevskiklostret, där en förbön lästes.
När han åkte ut genom tullen, gick solen upp. Han
befallde kusken stanna, ställde sig upp i vagnen och
blickade länge tillbaka mot staden, som om han tagit
afsked af den. Hus, torn, klockstaplar och kyrkkupoler
tedde sig spöklikt luftiga i morgondimman, färdiga att
förflyktigas som en drömsyn. Slutligen satte han sig ned
igen och sade:
— I Guds namn! Kör!
Bjällrorna började pingla, och trojkan satte sig i
rörelse.
I Tsarskoje slöto sig fem vagnar till honom:
vagnmästaren öfverste Solomkos, hofmästaren Millers,
lifmedikus Wylliés, generaladjutant Diebitsch’ samt en
förrådsvagn.
Kejsaren hade med sig en liten anteckningsbok, där
stationernas namn och antalet verst voro upptecknade.
Från Petersburg till Taganrog var det inalles 85
skjutshåll, 1,894 s/4 verst. Han skulle tillryggalägga sträckan
på 12 dagar, kejsarinnan på 20.
Han for stora landsvägen genom Hvitryssland och
sedan, från gränsen mot Pskovs guvernement, vägen genom
Tula. Moskva undvek han med flit; han ville slippa alla
ceremonier, parader och uppvaktningar.
Han passerade Gatsjina, Vyra, Jasjtsjera, Dolgovka,
Luga och Gorodets. De för kejsarinnan bestämda
nattkvarteren besiktigade han noga, men själf åkte han på
utan att rasta och sof i vagnen om nätterna.
Det var strålande höstdagar. Hvar morgon gick
solen upp klar, löpte klar sin bana fram och sjönk klar,
bådande en lika molnfri morgondag. Luften var mättad
af en lätt röklukt från torkriorna och kändes len och
frisk som om våren. Från logarna hördes människoröster
och slagornas dunk, men ute på fälten rådde en tystnad
som en helgdagsafton inomhus. Endast tranorna skriade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
