Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
När Borisov slutat, blef den sjuke länge liggande
orörlig och med slutna ögon som en död. Men till sist
lyfte han ögonlocken, såg på Borisov och sade, liksom
om han upptagit ett nyss afbrutet samtal:
— Ni sade häromdagen, ers välborenhet, att Jesju
Hanotsri har gjort människorna godt. Han har gjort dem
ondt, säger jag. Aj vaj, så mycket ondt har ingen gjort
människorna som Jesju Hanotsri. ..
— Du pratar, Baruch! Hvad har han gjort dem
för ondt?
— Jo, hör på här, ers välborenhet. Jag är en
hednisk hund, en skabbig jude, men jag vet allting bättre
än ni... — och han log den inbitne kasuistens klipska
löje. Han blandade ihop ryska och ukrainska, polska och
hebreiska, men det låg en sådan öfvertygelsens kraft i
hans uppsyn, hans rörelser och stämma, att Golitsyn
förstod nästan allt. — Jag tittar ut genom fönstret och se:
där går Lejb från Berditsjev, där går Sjmul från Njesjin,
och se där går Jesju Hanotsri. Lejb är jude, Sjmul är
jude, alla är judar, men Jesju — hvad är han? — Hör,
hör! Jag skall säga er allt, — fortsatte gubben, nu
vändande sig till bägge på en gång, tydligen smickrad af
Golitsyns uppmärksamhet. — Ni kristna vet det inte,
men vi judar vi vet precis hvem Jesju Hanotsri är. Vi
känner hela hans familj, mor och far och små systrar och
små bröder, — han blinkade slugt och småskrattade.
— En pan i Varschau, just så där snäll och klok som
ers nåd, gaf mig en gång ett evangelium att läsa. »Läs
det, Baruch», sade han, »det kanske gör din själ nytta.»
Jag började läsa, men nej, jag kunde inte. »Men
hvarför det?» sade han. »Hvarför kan du inte läsa?» —
»Förlåt mig, ers välborenhet», sade jag, »men det är för
löjligt, jag skrattar ihjäl mig.» — »Nöt!» sade han. »Hvad
är det du finner så löjligt?» — »Aj vaj», sade jag, »förlåt
mig, ers välborenhet, men hur är det möjligt, att ett barn
kan komma till världen utan far?»
Plötsligt tystnade skrattet. Han knöt händerna och
skakade dem i luften. Hans ansikte förvreds, han såg
ut som en besatt.
— I lagen står det: Hör, Israel, jag är Herren
Meresjkovski, Alexander I. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
