Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
— Hvad är frihet? — frågade Bestusjev.
— Frihet är en gåfva af Gud, — svarade
Tsy-bulenko.
— Är alla människor fria?
— Ja, ers välborenhet.
— Nej, ett fåtal människor har underkufvat flertalet.
Är Ryssland fritt?
— Nej, ers välborenhet.
— Hvarför?
Tsybulenko teg, rodnade, svettades och stirrade i
taket.
— Dumsnut! — röt Bestusjev utom sig. Hur
skall man bära sig åt med dig!
— Ber om förlåtelse, ers välborenhet! — och
Tsybulenko sträckte på sig, som om han stått i ledet, klippte
med ögonen och såg ut som om han velat säga: »Förlåt,
Herre, den ångerfulla själen!»
— Nå gå nu då! I dag är du omöjlig, märker jag.
Kom igen i morgon.
Och för att trösta honom gaf han honom fem kopek
till ett bad.
— Säg de andra gossarna, att de alltid skall komma
till mig, om de ha något på hjärtat.
— En sådan komedi! — skrattade Golitsyn. — Yet
ni hvad, Bestusjev? Efter franska fälttåget brukade en
gardesgeneral hälsa på sitt regemente så här: »Bonjour,
gossar!» Så gör ni med. Men gossarna begriper inte
ert bonjour.
— Jo de begriper, de begriper allt! — envisades
Bestusjev.
Regementschefen Gebel, en lärjunge af den bekante
»pryglaren», general Roth, gjorde hvad på honom berodde
för att de skulle begripa.
Gustav Ivanovitsj Gebel var polack till börden och
hatade ryssarna. Han liksom ville hämnas på dem, för
att han själf förrådt sitt land.
På Yasilkovs torg, som låg intill stora landsvägen
från Berditsjev till Kiev, kunde de förbiresande polska
panerna se, hur deras landsman pryglade ryska soldater.
Chefen själf pryglade, sergeanter, fältväblar och korpraler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
