Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Tultsjin, en liten stad i guvernementet Podolien, där
2:dra arméns högkvarter var förlagdt, för att underrätta
de båda cheferna för afdelningen därstädes, Jusjnevski
och Pestel.
Golitsyn afreste till Tultsjin. Pestel var ej där,
men Jusjnevski träffade han. Denne sade, när han blef
underrättad om angifvelsen:
— Allt det där ha vi att tacka general Witt för.
Känner ni honom?
— Ja.
— Nå hvad säger ni?
— En slipad best.
— Just det ja! Jag känner honom också mycket
bra. Han försöker nästla sig in i Sällskapet på allt
sätt. För att visa sin uppriktighet har han redan
namngifvit några spioner för oss, bland andra kapten
Maj-boroda, som tjänar under Pestel.
— För Guds skull, Jusjnevski, säg åt Pestel, att
han aktar sig för Witt. Annars är det ute med oss.
— Det har jag redan ofta sagt honom. Tala själf
med honom, Golitsyn, och berätta allt. Han kanske tror
mera på er.
Golitsyn ville genast ge sig af till Lintsy, där Pestel
låg i kvarter, men Jusjnevski upplyste honom, att Pestel
för tillfället befann sig i Berditsjev. Han lofvade
emellertid att skrifva och påskynda hans återkomst och bad
Golitsyn vänta i Tultsjin.
Jusjnevski slog an på Golitsyn. Det fina ansiktet
med de fina dragen präglades af orubbligt lugn, ett stilla
jämnmod, stillsam välvilja. »Den dygdige republikanen,
den gamle stoikern» kallade honom kamraterna. »Det
är en som man kan lita på; bakom honom är man trygg
som bakom en mur», tänkte Golitsyn. Nästan alla de
öfriga medlemmarna af Sällskapet föreföllo honom som
barn; Jusjnevski var vuxen. Och aldrig hade han så
som nu känt, hur mogen, hur fullvuxen själfva saken var.
Jusjnevski var omtyckt af alla. Vid trettio års
ålder var han generalintendent i 2:dra armén.
Stabs-chefen, general Kiseljov, var hans vän; öfverbefälhafvaren,
grefve Wittgenstein, gaf honom erkännande för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
