Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
talade allvarsamt, föreföll det, att han gjorde sig löjlig
öfver sin interlokutör, sig själf och det han talade oni.
— Ni dricker ingenting, Barjatinski, — anmärkte
värden.
— Och det en författare till på köpet! — inföll
Lunin. — Har ni inte hört hvad hetmanen Platov sade,
när de presenterade Karamsin för honom: »Mycket glad
att göra er bekantskap, jag har alltid tyckt om
författare: de är fyllbultar allesammans.»
— Doktorerna ha förbjudit mig att dricka, —
ursäktade sig Barjatinski. — På sin höjd får jag dricka vin
med vatten ...
— »Hit med eldvatten åt mig», som någon skrek
vid en eldsvåda, förmodligen också en författare, — inföll
åter Lunin.
Man började tala politik.
— Rysslands väl ... — började någon på franska
vid ena bordsändan.
— Ha herrarna hört, — ropade Lunin från andra
ändan, — hur en intelligent person har öfversatt »le
bien-étre général en Russie»?
— Nej hur?
— »Det är bra att vara general i Ryssland.»
Mellan kvickheterna sökte ban med den
allvarsammaste uppsyn öfvertyga Barjatinski, en förklarad ateist,
om katolska lärans sanning. Barjatinski blef förargad,
men Lunin fortfor att bearbeta honom med orubbligt
tålamod.
— Ni är för egensinnig, kära vän. En kvart bör
vara nog för att man skall bli fullkomligt omvänd ...
Och nästa ögonblick kom han med en anekdot om
en voltairiansk godsägare, som trodde, att treenigheten
utgjordes af Fadern, Sonen och Guds moder; om kusken,
som hört talas om voltairianer och ropade till hästarna:
»Raska på, era voltairer!», om grefve Besborodko, som
stått och bekikat några badande flickor genom sin
lornjett och blifvit alldeles förälskad i den ena af dem för
hennes vackra hårs skull — ansiktet hade ban ej sett,
ty hon stod med ryggen åt honom. Men o ve! Flickan
hade befunnits vara fader protodiakonen Vosdvisjenski.
ßferesjkovski, Alexander 1. 2(i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
