Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
himlen och det svarta korset, allt verkade hemskt och
olycksbådande. »Vi borde väuda om», tänkte ban, men
skämdes öfver sin rädsla inför den orädde Lunin.
— Förlåt mig, Golitsyn. Jag har kommit så i
farten att tala, att jag förgätit all höflighet. Är ni
trött?
— Nej inte alls.
— Nå låt oss gå en bit till då. Jag skall visa er
en härlig utsiktspunkt.
De gingo upp på kullens krön, där det låg en
ruin af ett turkiskt vakttorn. Turkarna hade en gång
i tiden varit herrar öfver Podolien. De gingo uppför
den halfraserade branta torntrappan. En ändlös utsikt
öppnade sig däruppe: långsluttande stäppkullar, som
sträckte sig ända mot himlaranden, och borta i väster
de blodröda molnen, som formade sig till en jättestad,
det kommande Sion.
Lunin blickade stum in i aftonrodnaden.
— Jag vet inte hur det är med er, Golitsyn, men
jag tycker mera om dagens slut än om dess böljan, mer
om väster än om öster, — sade han. — »Stilla ljus,
frälsningens ljus... Jag vänder min blick mot väster
och skådar aftonens ljus» — är det inte så det sjuugs
i ryska vèspersången? En gång i världen kom ljuset
från öster; nu är det det sista kvällsljuset som lyser —
nu är det västern. Jag tror, att mitt Europa . . .
— Hur var det ni sade, Lunin: mitt Europa...
— Ja än sen?
— Är inte Ryssland ert?
— Jo Ryssland också... Men hvad var det jag
tänkte säga? Jo, en aning säger mig, att Europa står
inför ett nytt evangelium, som skall bringa
mänsklighetens öden till fullbordan, och att Ryssland, mitt
Ryssland skall bli det första af alla folk som
anammar det evangeliet, det första som säger: tillkomme ditt
rike...
»Adveniat regnum tuum», erinrade sig Golitsyn
Tsjaadajevs bön. »Tsjaadajev och Lunin — så olika
hvarandra och så lika ändå!» tänkte han. »Bägge ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
