Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
gifva fader och moder ... Förstår ni inte? Men om ni
förstår, om vi båda tjäna denna enda, älska denna enda,
så hvarför skall vi gå skilda vägar?
Han såg på honom med sin tunga, vänliga blick,
och ännu aldrig hade Golitsyn så starkt känt tjusningen
i denna blick.
— Hvarför vill ni inte förena er med mig? Är det
kanske inte hon, som kallar på er, talar till er genom
mig? Och ni vill inte?
— Jag kan inte, — svarade Golitsyn, i det han
med en oerhörd viljeansträngning slet sig lös ur
förtrollningen. — Och om sådant skall man inte tala, Lunin,
man skall inte!
»Talar man så är det slut», erinrade han sig
Bori-sovs ord.
Åter inträdde tystnad. Den blef hemsk. Liksom
vid sitt första möte med Muravjov kände Golitsyn, att
hon, Sofia, var med honom; men hvarför hade han då
känt sig lätt och glad till mods, medan han åter nu kände
sig så tryckt och ängslad?
Bägge tego.
— Kanhända ni har rätt, — sade Lunin till sist.
Så ja, vi återses — i evigheten, min vän. Jag får ju
säga vän?
— Ja, Lunin.
Golitsyn räckte honom handen. Han tryckte den
hårdt och såg länge på honom, liksom om han alltjämt
hoppats.
Följd af denna blick lämnade honom Golitsyn.
Y.
»Ursäkta mig, bäste Jusjnevski, att jag ej skref till
dig från Berditsjev. Du vet hur trög jag är att skrifva;
dessutom har jag ej haft någon att skicka brefvet med,
och posten är opålitlig. Säg Golitsyn, att jag gärna vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
