Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
lågo husen behagligt inbäddade i grönska — små låga
stugor med höga tegeltak, en uråldrig liten kyrka, en
synagoga, ett kloster, en basar med judiska butiker,
Vjatka-regementets stabskvarter, den randiga högvakten,
slagbommen. Bortom den vidtog den öde stäppen, där man
tyckte världen tog slut. Stäppen i söder och skogen i
norr liksom afspärrade denna af Gud och människor
öfvergifna lilla vrå från den öfriga världen.
Det var en ruskig kväll. Förmodligen hade det
åskat någonstädes, och sommaren hade liksom med ens
tagit slut, det kändes svalt i luften och luktade höst.
Det regnade icke, men en fuktig vind jagade stötvis
mörka moln öfver himlen, och de flögo så lågt, att tappar
af dem tycktes häkta fast i trädtopparna.
Det hade redan börjat skymma, då Golitsyns vagn
stannade framför ett gammalt envåningshus af sten
furstarna Sanguszkos palats. Den lilla staden ägdes af
dem. Huset var obebodt. Fönstren voro förspikade, på
gården växte nässlor och kardborrar. Bakom huset låg en
trädgård med stora träd. De susade dystert, och en
flock svarta kråkor kretsade skriande öfver dem i den
kulna skyn.
Pestel bodde i en af husets flyglar, som furstens
förvaltare ställt till hans disposition.
— Yar så god och stig in, ers excellens, —
hälsades Golitsyn förtroligt af Pestels kalfaktor Savenko,
en lillryss med godmodig, knipslug uppsyn. Och han
gick att anmäla.
Pestels arbetsrum var ett stort, dystert rum med
två höga fönster, som vette mot trädgården. Ena väggen
var från golf till tak klädd med bokhyllor.
Skrif-bordet var belamradt med papper. I ena hörnet stod en
sådan där väldig spis med tegelhuf, som man ser i gamla
polska landthus. Furstar Sanguszko i många led blickade
stelt och bistert ner från mörknade dukar, och deras ögon
tycktes långsamt följa den som såg på dem. Det luktade
råttor och fukt.
Hur beklämmande dystert och ensamt det måste
kännas här de långa höstkvällarna, då vinden tjöt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
