Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
— Men nu måste vi sofva, Pavel Ivanovitsj. Jag
skall resa tidigt i morgon bitti.
— Hvart reser ni? — frågade Pestel.
— Till Lesjtsjins läger vid Sjitomir. Där hålls
möte mellan Yasilkovs afdelning och De förenade
sla-vernas samfund.
— Om hvad?
— För att bestämma när det skall börjas.
— Och ni tror, att de börja?
— Ja det tror jag.
— Som att två gånger två gör fem, — smålog
Pestel.
— Jag vet inte, — svarade Golitsyn. — Ni säger
ju själf, att man får inte tänka för mycket, om man vill
handla.
— Och om de börja, vill ni vara med då? — frågade
Pestel.
— Ja, — svarade Golitsyn.
— Säg dem: börja de bara en gång, så sviker vi
dem inte, — återtog Pestel. — Och från Lesjtsjins läger
kommer ni hit till mig; jag skulle vilja träffa er än
en gång.
— Jag skall försöka.
— Nej lofva!
— Nåja, Pestel, jag ger er mitt ord.
— Tack skall ni ha, tack för allt! God natt,
Golitsyn.
Värden ämnade ligga på soffan i skrifrummet och
afstå sin säng åt gästen. Det hjälpte ej, hur Golitsyn
än protesterade och framhöll, att Pestel, som var sjuk,
bättre behöfde ro.
På väggen i sofrummet hängde en förgylld värja,
som Pestel fått för tapperhet vid Borodino. Nedanför
stod en järnbeslagen koffert med stort lås. Golitsyn fick
för sig, att Ryska Rätten förvarades där. Öfver
hufvud-gärden hängde ett krucifix och ett annat litet porträtt af
Sofie. Här var hon yngre, i tolfårsåldern: ett litet
barnansikte med fyllig, trumpen mun och stora, svarta ögon,
liksom Pestels litet utstående och med en bråd mogen, tung
blick. Under porträttet stod på franska med skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
