- Project Runeberg -  Alexander I /
438

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

438

— Åt skogen med er allihop! — skrek Kusmin i
raseri. — Om ni inte i denna kväll besluter, när
upproret skall börja, tar jag mitt kompani och ger mig af
ensam!

— Hm, hvart ger du dig då af?

— Till Petersburg, till Moskva, till hins farmor,
hvart som helst, för jag kan inte vänta längre!

Sasja lyssnade och stirrade, och hjärtat stod stilla i
hans bröst, alldeles som då han i barndomen åkte kälke
utför en brant isgata eller drömde, att han kunde göra
alla möjliga fuffens utan att behöfva frukta något straff
— allt var tillåtet.

— Men hvarifrån, mina herrar, skall vi ta pengar
till truppernas underhåll? — frågade öfverste Yasili
Karlo-vitsj Tiesenhausen, en blond, sprättig tysk med en uppsyn
som om det alltid luktat illa.

— Man kan ta regementskassan, — föreslog någon.

— Nå men grefvinnan Branickas källarhvalf? —
skrek Artamon Sacharovitsj. — Där finns att ta af:
femtio miljoner gulden, det är inte fy skam det!

— Ett särdeles fint råd, — Tiesenhausen
grimaserade föraktfullt. — Börjar man med stöld och röfveri,
lär slutet bli därefter. Nej, mina herrar, det vill inte
jag vara med om; andras pengar rör jag inte .. .

— Ja, det vet vi ju, att tyskar är ärligt folk, —
muttrade åter Kusmin.

— Det svär jag vid min ära, — fortsatte Vasili
Karlovitsj, — att hellre tar jag min sista skjorta af kroppen,
säljer min hustrus kjol . . .

—• Andra vill offra sitt lif, han vill offra sin
hustrus kjol!

Tiesenhausen hörde anmärkningen och blef förolämpad.

— Tillåt mig göra er uppmärksam på, herr löjtnant,
att er anmärkning är otillständig . ..

— Kan inte hjälpa det, herr öfverste. Här stå vi
inte i ledet, och ert »zierlich-manierlich» ger jag tusan.
Men om ni önskar satisfaktion . ..

— Se så ja, lugna dig, Mitritsj . ..

Man lyckades, fast med möda, mäkla fred. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free