Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
— Jag känner honom så litet...
— Men säg i alla fall hvad du tycker — hurdan
människa du tycker han är, bra eller dålig.
— Vill du det nödvändigt?
— Ja.
— Nu genast?
— Ja nu genast.
— Jag tycker ... nej, jag kan inte... Hjälp
mig... Hvad egentligen är det du vill veta?
— A . . . om du tror, att han . ..
Han ville säga: »att han älskar mig», men kunde
inte få ordet öfver tungan.
— Att han är mig tillgifven?
— Tillgifven? Ja ... nej, jag vet inte ... Jag tror
inte han älskar dig, jag tror inte han kan älska någon. ..
— Alltså är han en dålig, falsk människa?
— Nej han är inte dålig och inte motsatsen heller
utan ingenting ... Ack jag har så svårt att uttrycka
mig! ... Han är ingenting alls, ser du, han är tom, han
är luft... Du blir väl inte ond på mig ?
Hon såg på honom. Ett egendomligt leende öfverför
hans ansikte, och hon förstod, att han inte skulle bli ond.
— Han är i och för sig ingenting, — fortsatte hon,
redan modigare. — Han är din skugga; dit du går, dit
går han. Hvad du är, det är han — själf existerar han
inte. Det är som om han både existerade och inte
existerade .. . Ser du nu sådana dumheter. . .
— Nej, Lise, det är inga dumheter. Jag bara vet
inte, om det är riktigt. Och att vara en annans skugga
är ju ett stort offer...
Han afbröt sig och tänkte: »Ja min skugga 1 Allt
det dåliga, dunkla och förskräckliga hos mig har han
upptagit i sig. När solen stod högt, låg skuggan vid
mina fötter, men när solen gick ner, växte skuggan.»
Det var ej utan anledning han fört samtalet på
Araktsjejev. Han tänkte mycket på honom dessa dagar.
Den 10 september hade Nastasia Minkina blifvit
mördad på Grusino.
»Lillefar, ers majestät», skref Araktsjejev två dagar
efter mordet, »den olycka, som drabbat mig, förlusten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
