Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
merade ögonlocken. Det närmade sig honom, och de
fast slutna, smala läpparna öppnade sig, rörde sig, talade.
Han visste, att de sade något viktigt, något hvarpå hans
väl och ve berodde, men han kunde inte höra; han var
»döf som en kruka».
Plötsligt försvann Napoleons ansikte, och i dess
ställe uppenbarade sig Jegorytsj’ ansikte. Hans läppar
öppnade sig också och rörde sig ljudlöst.
Han vaknade upp och förstod, att Jegorytsj
verkligen stod framför honom.
— Nå hvad vill du? Högre, högre! Hvarför hviska
ni allesammans?
— Öfverste Nikolajev, ers majestät. Behagar ers
majestät ta emot? — skrek Jegorytsj.
Kejsaren erinrade sig, att i går, då han varit bättre,
hade han befallt till sig Nikolajev. Men nu kände han
sig så dålig, att han inte visste, om han skulle orka ta
emot honom. Slutligen sade han dock:
— För in honom!
Redan under de första dagarna af sin vistelse i
Taganrog hade kejsaren lagt märke till öfversten vid
kosacklifgardet Nikolajev, chef för Taganrogs palatsvakt.
Hans utseende hade tilltalat honom. Det var ett helt
vanligt ansikte, hvarken vackert eller särdeles intelligent
men öppet, hederligt och snällt. När han presenterats
för kejsaren och på soldatmanér ropat: »Goddag, ers
majestät!» hade kejsaren ofrivilligt smålett och tänkt: »Sådan
präktig pojke!» När han sedermera mött honom, hade han
alltid smålett, och Nikolajev hade sett honom rätt i ögonen
med den förälskade hängifvenhet, som kejsaren värderade
högst af allt hos människor.
I slutet af september hade han genom Araktsjejev
fått ett bref från Sherwood, som bad, att han skulle
sända en pålitlig person till Charkov att vidtaga afgörande
åtgärder mot sammansvärjningen. Han hade beslutit skicka
Nikolajev men beständigt skjutit upp. Nu under sin
sjukdom hade han plågats af tanken, att den utsatta
tiden — 15 november — skulle försummas. Därför tog
han nu emot Nikolajev; det var i dag den 10 november
— alltså endast fem dagar kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
