Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetna om att de besatt mer skolning — att börja ”bestämma
själva” ty de ”förstod bättre”. Det är ingen konstig utveckling.
Den fick med åren politiska och ekonomiska följder.
År 1962 hade Li Hsiu-tang bockat vänligt var gång Gun eller
jag mötte honom. Hans barn gick vidare till högre utbildning.
Han skulle bli Lo Han-hongs — bokhållaren, sekreteraren i
ungdomsförbundet — svärfar. Hans grotta var finast i byn. Men
Gamle Sekreteraren sade: ”Jag känner honom utan och innan”,
och Mau Ke-yeh sade: ”Han är den ende verklige
kontrarevolutionären här i byn. Om han någonsin skulle visa sig arbeta hårt
och ha blivit en ny människa så får han tillbaka sina politiska
rättigheter. Men än har han inte visat några sådana tecken. Hans
far ägde ju många tusen mu här.” Men den unge Tsao
Chen-kuei, som då var vice ordförande för brigadstyrelsen och ansvarig
för jordbruksarbetet och som var partimedlem och skrev för
tidningar och tidskrifter sade dock: ”Folk pratar så mycket.” Det
var det året Mao Tse-tung uppmanade kommunisterna att aldrig
glömma klasskampen.
Utvecklingen var likartad över hela Kina. Kadrerna började
bli ämbetsmän och intalade sig att folket inte begrep så mycket.
Den nyss störtade jordägarklassen började få förbindelser, gifte
in sig med kadrerna, log vänligt, bockade. Det var deras barn
som gick till högre skolor och fick högre betyg och om
klasskampen började de unga kadrerna säga: ”Folk pratar så mycket.”
Också den ekonomiska politiken började förändras. Det
började anses självklart att det var ”effektivare” att använda något
slags ackordsystem.
Med allt detta hade kulturrevolutionen gjort upp. Det hade
tagit lång tid. Det är viktigt att hålla i minnet att
kulturrevolutionen inte var en plötslig omvälvning; några dagars eller veckors
politiska strider. I Liu Ling bildades Revolutionskommittén två år
och fem veckor efter det att Centralkommittén i de ”sexton
punkterna” påpekat ”att man måste införa ett allmänt valsystem
i stil med det som tillämpades under Pariskommunen”. Dessa två
år kännetecknades av en fortlöpande politisk diskussion.
Bildandet av Revolutionskommittén blev inte ett formellt beslut utan
ett resultat av en lång revolutionär process.
Kulturrevolutionen hade föregåtts av kritik — som tystats ned
— från äldre revolutionärer. Den hade fortsatt med kritik från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
