Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora kritiken i Liu Ling
Särskilt i sovjetisk press har det skrivits att kulturrevolutionen
skulle ha ”slagit sönder partiet”. Säreget nog har upprördheten
över detta i hög grad delats av pressen i de kapitalistiska
länderna. Oviljan mot kommunismen har i denna press kunnat
förenas med viljan att slå vakt om de kommunister som nått
”beslutsfattarenivå”. Detta verkar märkligt. Men det är inte så konstigt.
Det var ledande partimedlemmar som kritiserades i Liu Ling.
På andra ställen var det ledande partimedlemmar som avsattes.
Men det var kommunister som inledde kulturrevolutionen och
de genomförde den för kommunismens sak.
När man talar med kinesiska partimedlemmar om detta då
hänvisar de till Mao Tse^tung:
”Alla våra kadrer, vilken rang de än må ha, är folkets tjänare,
och vad vi gör, gör vi för att tjäna folket. Hur skulle vi då
kunna vara ovilliga att göra oss av med våra dåliga egenskaper?”
Frågeställningen för sådana kommunister som Mau Pei-hsin,
vilken inledde kulturrevolutionens stora kritik i Liu Ling, var inte
om kritiken ”riktade sig mot partiet” utan att partiet — som
Marx och Engels sagt — inte kan ha några intressen skilda från
proletariatet. Om nu ledande grupper inom partiet börjat
upprätta egenintressen, blivit ”beslutsfattare” och börjat skaffa sig
privilegier, då representerade de inte längre partiet; blott dess
namnstämpel. Det förklarar också varför den kapitalistiska
pressen kunde uppfatta dessa makthavare som ”förnuftiga
kommunister” och känna solidaritet med dem och rapportera om anarki
och inbördeskrig och sammanbrott som de rapporterade från
Kina under kulturrevolutionen när dessa makthavare kritiserades
av folket.
I Liu Ling hade kulturrevolutionen förberetts genom
diskussioner och studier. Rödgardisterna hade kommit till byn och fört
med sig ordförande Maos ord och uppmanat till allvarlig kritik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
