Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betet är inte så tungt längre sedan vi skaffat kvarn. Men
fortfarande vilar mycket arbete på kvinnorna. Det innebär att
kvinnornas dagsverke blir mindre än männens och att de får färre
arbetsdagar. I genomsnitt arbetar kvinnorna ungefär 200 dagar om
året i produktionen. Ordförande Mao har sagt:
”1 och med bonderörelsens uppkomst har kvinnorna på många
platser börjat organisera föreningar för landsbygdens kvinnor,
de har fått en möjlighet att räta på nacken och de äkta
männens auktoritet blir darrigare med varje dag. Med ett ord sagt,
hela det feodalt-patriarkaliska systemet och dess ideologi
sviktar med bondemaktens tillväxt.”
Han har också sagt:
”För att bygga ett mäktigt socialistiskt samhälle är det av
största vikt att väcka kvinnornas breda massor till att delta i
produktivt arbete. Män och kvinnor måste erhålla lika lön för
lika arbete inom produktionen. Verklig jämlikhet mellan
könen kan förverkligas endast under processen för hela
samhällets socialistiska omvandling.”
Den nya kvarnen bidrar till att kvinnorna befrias från det
tunga hushållsarbetet. Men vi diskuterade vad mera vi kunde göra.
Och då utgick vi från ordförande Maos grundprincip om att lita
till egna krafter. Efter grundliga studier av ordförande Mao och
ordentliga diskussioner beslöt vi oss för att inrätta en kooperativ
systuga. Det är ju kvinnorna som syr familjens kläder och det
är ett svårt och tidsödande arbete.
— På våren 1967 vände vi oss till brigaden, vi fick 2 mu jord
att bruka. Där odlade vi spannmål. För denna spannmål köpte
vi en symaskin. Nu har vi tre symaskiner. I systugan arbetar en
man och två kvinnor. Mannen är skräddare och kan skära till.
Kvinnorna lär sig av honom. Det är brigaden som betalar deras
löner och brigaden håller systugan med tråd. Där betalar vi med
arbetspoäng. De räknas av vid årsmötet. Byxor för en vuxen
kostar 2 arbetspoäng, jacka för en vuxen kostar 2,5 arbetspoäng.
Byxor och jacka tillsammans för en sexåring kostar 2,5
arbetspoäng. Om man jämför med den tid det tar om man för hand
skall sy kläder åt barnen — 3 dagar för byxor och jacka, alltså
ungefär 18 poäng — då kan man se hur vi här genom att lita
till vår egen kraft befriat kvinnorna från ännu en del av
hushållsarbetet och gjort det möjligt att nå mer verklig jämlikhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
