Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het genom att behärska den klassiska bildningen och kunna skriva
formfulländade litterära essayer. Utbildningens mål var inte att
förmedla kunskaper. Den var att forma karaktärer. Den som
genomgått denna utbildning skulle inte kunna tänka
”samhällsfar-ligt”; han skulle bli en lämplig ämbetsman i ett
byråkratiskt-feodalt samhälle. Den gamla kinesiska utbildningen tjänade detta
syfte på ett utmärkt sätt.
Det brukar dock sägas att det gamla kinesiska
mandarinsystemet gav också den fattigaste pojke sin chans. Om han bara
studerade och var duglig skulle han kunna stiga till rikets högsta
poster. Det är en lögn som knappast ens är vacker. Professor
Wolfram Eberhard gjorde en gång en statistisk undersökning på
10 000 mandarinbiografier från olika perioder.
Under mer än tvåtusen år var den härskande klassen
”jordägare ... som samtidigt är bildade och i egenskap av
ämbetsmän håller politikens ledning i sina händer. Därifrån stammar
alla lärda och de flesta av Kinas härskarfamiljer. Teoretiskt kunde
var och en som tillhörde det lägre ståndet (bondeståndet) stiga
upp i detta skikt när han avlagt de statliga examina . . . men ...
praktiskt taget ingen har på detta sätt stigit socialt.”
Det kinesiska examenssystemet var ett instrument genom vilket
den härskande jordägarklassen kunde behålla såväl makten som
makten över tänkandet. Efter befrielsen förändrades
läroplanerna: men systemet levde kvar i nya former. Betygshets, examina,
prövningar, elituniversitet. Resultatet blev vad man kunde
vänta — det blev den tidigare härskande klassens barn som
lyckades bäst, fick de högsta betygen, kom till universiteten, blev
experter, skulle leda landet. Det behövdes ingen ”orättvisa” för att
makten skulle behållas i de familjer som haft den i tvåtusen år.
Det räckte med betyg och examina.
Tian Yuan-chao från Peking, 18 år, son till en bilreparatör,
hade varit en av de tidigaste rödgardisterna i sin skola, 131: a
Mellanskolan. Nu hade han bosatt sig i Liu Ling. Han hade själv
varit vad lärarna kallade ”en lysande elev” men han sade:
— Betygen bestämde allt. De delade eleverna i ”goda” och
”dåliga”. De ”goda” eleverna med höga betyg skulle gå till
”fina” elituniversitet som Pekinguniversitetet. De ”dåliga”
eleverna med lägre betyg skulle gå till ”dåliga” universitet.
Lärarna brydde sig bara om betygen. Och lärarna ville att så många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
