Note: This work was first published in 1983, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför de arbetslag och de individer som utfört ett bra arbete i
produktionen och vi gav dem belöningar. Före 1971 var det bara
symboliska belöningar men sedan har det hela tiden varit materiella
belöningar. Man kan säga att det fanns en viss inverkan från de fyras
gäng också hos oss men i huvudsak påverkades vi inte.
- När det gällde fördelningspolitiken fanns det olika
uppfattningar. Några menade att de proportioner vi hade ledde till
bristande jämlikhet och ökande klyftor. Vi fördelade
spannmålstilldel-ningen till 70 % enligt familjestorlek och till 30 % enligt utfört
arbete. Man menade att detta inte tog tillräcklig hänsyn till sådana
som hade det svårt. I oktober 1975 ändrade vi fördelningsprincipen
till 80 % av spannmålstilldelningen enligt familjestorlek och 20 %
enligt arbetspoäng för utfört arbete.
- Men det ledde till nytt missnöje och nya diskussioner. De som
arbetade hårt menade att de blev missgynnade. I teorin var det bättre
med 80/20 men i praktiken fungerade det inte. Det fanns sådana som
sade: ”Vare sig jag arbetar eller inte får jag lika mycket.”
Medvetandet var inte tillräckligt högt för att den politiken skulle ha kunnat
genomföras. Det var många samtal och en hel del oro och mycket
argumenterande på båda sidor men till slut i oktober 1977 återgick
vi till det gamla systemet med 70/30. Majoriteten var överens.
- En svårighet med kulturrevolutionen var att den gav upphov
till en ultra-demokratisk inställning. Särskilt ungdomen påverkades.
När arbetsledare kritiserade dem svarade de: ”Denna kritik och
dessa regler förtrycker ungdomen och bondemassorna.” Några av
dem gick från arbetet mitt på dagen för att gå på bio. När vi
kritiserade dem svarade de: ”Ni borgerliga demokrater går mot
marxismen-leninismen och underskattar filmens uppfostrande roll.”
De yngre var ju vana vid att diskutera och kunde argumentera bättre
än de äldre. Särskilt de äldre bönderna blev ofta förvirrade. Många
ungdomar brydde sig heller inte om att följa mötesordningen. Detta
kritiserade vi. Så har det varit till och från under alla dessa år. Det är
inte så att ungdomen är dålig men det finns hos nästan all ungdom
något av denna åsikt. Fast det har gått upp och ned. 1966 till 1969
gick det upp. Det gick upp också 1975. Likaså 1976. Just nu är det
lugnare.
(Feng Changye som lyssnade på samtalet sade:
- Inom partiorganisationen fanns då två linjer. Jag själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
