Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— En skändlig plan är denna. Konung Pippin
har gjort eder alla till rika och mäktiga män,
skänkt eder borgar och land. I haven svurit
att vara honom trogna, och i stället att hålla
edert löfte viljen I nu såsom fege mördare
överfalla hans son.
Härvid började den goda frun att bitterligen
gråta, men greven blev då rasande och började
slå henne, så att mun och näsa sprungo i blod.
För att icke blöda ner lakanen lutade den stackars
grevinnan sitt huvud över sängkanten och lät
blodet rinna på golvet. Men Karl, som lyssnat
till allt, sträckte i mörkret fram sin handske
och uppsamlade i denna allt det blod, som
strömmade ned.
Efter någon tid somnade greven och grevinnan
åter in. Karl smög sig då fram från sitt
gömställe, tog grevens svärd, som hängde
bredvid sängen, för att i detta hava ett minne av
denna märkliga natt, och trevade sig åter ut i
det fria, varefter han gick in i stallet att finna
Alegast. Det var nu på tiden för dem att rymma
fältet, och Alegast ville åter bemäktiga sig
grevens häst, men så snart tjuven närmade sig,
stegrade sig det trogna djuret, gnäggade och
slog bakut. Det var således omöjligt för Alegast
att få betslet på honom, och först då Karl steg
fram, sträckte djuret villigt fram halsen och lät
sig föras bort. Efter någon tid återfunno de
sina egna hästar. Alegast fick då taga Karls,
Alegasts egen klövjades med det byte, som tagits
från greven, och Karl själv besteg grevens häst.
Därpå ilade de bort från det farliga slottets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
