Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
straffa dessa storskrytare så som de förtjäna,
och kunna de icke i morgon utföra alla de
storverk, som de utlovat, skall det kosta deras liv.
Därpå lät konungen skyndsamt uppbåda
tiotusen riddare, vilka redan på morgonen infunno
sig vid slottet för att vara sin herre till hjälp,
om så skulle behövas.
Emellertid vaknade kejsar Karl Magnus och
hans paladiner, stego upp och gingo i mässan
utan att ana något ont och utan att vidare
tänka på den föregående aftonens skämt. Men
då de gingo ut ur kyrkan, mötte dem konung
Hugo och tilltalade dem med hårda ord:
— Jag vet, sade han, att I haven tillbringat
eder natt med att håna mig, och med skymf
haven I vedergällt den gästfrihet jag visat eder.
Men nu är det min tur att taga till ordet och
omtala de märkliga ting, som jag tänker uträtta.
Är det någon enda av eder, som icke kan
utföra, vad han i natt utlovat, så tänker jag taga
hans huvud, och så manhaftiga I än sägen eder
vara, lären I väl dock näppeligen kunna
motstå de tiotusen riddare, som jag här samlat
omkring mig.
Då kejsaren hörde dessa ord, blev han
ytterligt skamsen och visste på länge ej, vad han
skulle svara. Till slut yttrade han:
— Då vi i natt gått till sängs, voro vi
muntra och glada, tack vare allt det vin du på
kvällen givit oss till bästa, och därför pratade
vi kanske något bredvid munnen. Men icke
tänkte vi på att förolämpa dig. Du skall
nämligen veta, att hos oss fransmän är det sed bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
