Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som du menar, är människoögat, och när jag
skådar in i din blick, så synes mig den bild,
som där återspeglas av tingen, långt fagrare än
dessa själva.
— Så tyd mig då den sista gåtan. Nämn
mig det vapen, som oftast ringaktas, men som
likväl anstår även en kejsare. Det är gjort att
såra, men ehuru det giver tusentals sår, kommer det
intet blod att flyta. Det gör ingen fattig, men
mången rik, det har grundat jordens största
välden, men har dock aldrig använts i krig.
— Det vapnet skulle jag förvisso haft svårt
att nämna, om det ej varit det första jag
skådat, när jag kom hit i din faders rike och såg
honom själv plöja med en gyllene plog, och
vapnet som du menar är plogen — icke sant,
prinsessa?
— Gott! Du har frälst ditt huvud. Men
jublen ej för tidigt. Ännu återstå tolv andra
storverk för eder att utföra, och dessa torde
vara svårare.
— Vi hava en gång, sade kejsaren, förklarat
oss villige att göra vad vi lovat. Oliver har
hållit sitt löfte, och han har icke blott frälst
sitt liv, utan även vunnit prinsessans hand. Men
på denna lön för honom vilja vi ännu så länge
ej göra anspråk. Nämn därför blott den av oss,
vars kraft du nu önskar prova.
— Nåväl, svarade konung Hugo, må då
Villifer taga det gyllene klot, som ligger här på
borggården. Men om han icke mäktar lyfta det
och kasta det såsom han skröt av i natt, så
gäller det hans och hans kamraters liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
