Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är det din mening, ropade han till Karl
Magnus, att alldeles dränka mig i denna flod?
Vill du rädda mig, så lovar jag att för
framtiden bliva din läntagare och betala skatt till
dig; du må fordra vilka dyrbarheter du vill,
blott du tager denna plåga från mig.
— Jag, svarade kejsaren, övar gärna misskund
mot var och en som ber därom, och vill gärna
göra för dig vad jag kan.
På Karls och Turpins böner drog sig då
vattnet tillbaka från staden och sjönk efter någon
tid åter in i sin gamla strömfåra. Då det blivit
torrt, kom konung Hugo ned från sitt torn, gick
fram till det träd, där Karl Magnus stod, och sade:
— Jag har nu funnit, att du är Gud kär
och att han är med dig i allt. Jag blyges
därför icke att i närvaro av alla mina och dina
riddare hylla dig såsom min länsherre och kejsare.
Jag är din vasall och mitt rike är ditt.
— Ännu, sade Karl och log, återstå icke
mindre än tio idrotter för oss att utföra.
— För Guds skull, utbrast konung Hugo,
tala icke mera därom! Jag har fått alldeles nog
och önskar icke att vidare pröva edra krafter.
Skulle det fortgå på samma vis som det börjat,
skulle jag väl före aftonens inbrott hava förlorat
både krona och liv.
— Gott, svarade Karl, jag håller ej heller
vidare på att våra skämtsamma löften göras om
till allvar. Må därför allt vara glömt och låtom
oss i stället gå i kyrkan att tacka Gud, som
varkunnat sig över vår dårskap och styrt allt
till det bästa. Endast i ett fall önskar jag draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
